Hur vi kan göra mer av mindre

Blogginlägg av:
Jakob Tengvald, grundare av TenC

Att återgå till en hållbar planet är egentligen ganska enkelt, vi har bara några mindre utmaningar att ta itu med. Vanor. Den linjära ekonomin. Vedertagna affärsmodeller. Kortsiktiga avkastningskrav. Och lite till så klart. Vi har fakta på bordet och vet hur vi ska göra, men varför det är så frestande lätt att göra mer av mer, och svårt att göra mer av mindre?

Varför pratar vi så sällan om något så enkelt som att göra mindre? Ibland känns det som att det finns en osynlig mur som hindrar våra tankar, kanske uppbyggd av vår strävan efter tillväxt, driven av omsättning, en uppmuntrare av konsumtion?

Steget till att ett land eller bolag ska rekommendera oss att konsumera mindre, när förädlingen är så lukrativ, är stort. Vi har också på ett kreativt sätt genom den gröna transformationen lyckats hitta ett sätt att kalla ohållbar överkonsumtion av tekniska material hållbar, eftersom det är mindre dåligt än många av gårdagens lösningar. Jag ser det varje dag oavsett om jag läser tidningen, cyklar genom stan eller diskuterar frågor kopplade till byggbranschen.

Men plötsligt dyker det upp ett undantag. Dragkedjan till min skaljacka som jag köpte begagnad för fyra år sedan hade gått sönder efter runt 350 dagars användning. Åkte förbi tillverkarens butik med oron att denna fina jacka inte skulle kunna lagas, men till min förvåning lagade de inte bara dragkedjan gratis, de gav också lite tips på hur jag kunde få jackan att hålla ännu längre. Jag blev ställd, varför detta engagemang? Vad driver dem? Deras sätt att tjäna pengar skiljer sig inte direkt från andra bolag som tillverkar och säljer produkter. Är det ett ideologiskt engagemang eller vågar de se nya möjligheter till affärer? Att undvika är för mig kärnan i det cirkulära. Att undvika behovet av nytt, och – när behovet faktiskt finns – se till att undvika slöseri.

Inom byggbranschen skapar vi värde genom att tillföra något till vårt byggda samhälle, oavsett om det är ett nytt golv i en liten lokal eller en tunnel som ska minska problemen med för många bilar. Även inom bygg värderar vi företagen och de projekt som genomförs utifrån omsättning, och precis som många andra branscher behöver vi inte betala det faktiska priset för vår påverkan. Generellt agerar byggbranschen – med några få fantastiska undantag – enligt en strikt linjär modell.

För att illustrera detta tänkte jag göra en enkel övning och bryta ned värdekedjan i ett normalt svenskt byggprojekt:

1.       Individen: Du, jag och alla andra människor. Vi blir fler och vill ha mer. Vi kanske vill ha ett extra rum, utrymme för en större bil eller bara nytt och fräscht.

2.       Ekonomisk tillväxt: Mer tillväxt är alltid bäst och en måttstock på ett lands eller företags välmående. Skapar ett upplevt bättre välmående för individen. Stora byggprojekt kan användas för att stimulera ekonomin lokalt och regionalt.

3.       Stat och kommun: Vill ha fler invånare och mer skatteintäkter. Ju mer uthyrbar eller försäljningsbar yta som skapas desto mer pengar får kommunen in på markförsäljning. Det skapar en bättre välfärd för individen på kort sikt.

4.       Fastighetsutvecklare: Värderas på mängden byggrätter samt säljbar eller uthyrbar yta som finns tillgänglig. En hög omsättning är givetvis en fördel.

5.       Konsultbolag: Värderas ofta i form av antalet anställda konsulter samt hur hög andel fakturerbar tid som uppnås. Fler fakturerade timmar innebär ett bättre bolag.

6.       Byggbolag (t ex totalentreprenörer): Värderas ofta på omsättning och kommande projekt. Innebär att ju högre byggkostnad desto bättre utfall, förutsatt att det finns en betalningsförmåga.

7.       Tillverkare (samt övriga i materialtillverkningskedjan såsom råvaruleverantörer, förpackningstillverkare, logistikbolag, bemanningsbolag, institut med flera): Tjänar pengar på att vi köper mer material, allt som oftast nytt sådant.

8.       Grossister: Tjänar pengar på att vi köper mer. Ofta finns en bonusmodell kopplad till mängden material. Mer material = mer bonus.

9.       Logistikbolag: Ju mer som levereras desto bättre, men med ett positivt undantag där fler varor på färre leveranser innebär en ekonomisk vinning.

10.   Underentreprenörer: Prispressas ofta hårt, vilket ofta leder till ett behov av att hitta merkostnader. Mer material och mer tid är bättre, så länge det finns en betalningsvilja.

11.   Maskinuthyrare: Tjänar mer pengar ju fler verktyg som hyrs ut i kombination med så låg användning som möjligt.

12.   Sopsorteringsbolag och återvinningsbolag: Tjänar mer pengar ju sämre värdekedjan presterar.

13.   Energibolag: Tjänar pengar på att bland annat bränna ”skräp” från värdekedjan och att sälja kwh. Ju mer energi som efterfrågas desto högre avkastning.

(Texten fortsätter)

Foto: Unsplash

Därefter mäter vi löpande förbättringar mot respektive budget där varje del är incitamentsdrivande. Incitamentsmodellen förs vidare till varje deltagare i projektet så att alla jobbar mot samma mål. Ett praktiskt exempel på återbruksbudgeten är om en undertaksentreprenör lyckas byta ut undertaksplattor till återbrukade, så utfaller en bonus till entreprenören, vilket gör insatsen mätbar och ekonomiskt fördelaktig. Samma sak gäller om en leverantör minskar utsläppen genom alternativa transportmedel eller om konstruktören lyckas minska mängden ingående material i stommen. En annan viktig del i denna modell är att köpa tjänster och funktion istället för produkter, exempelvis att av återvinningsbolaget köpa in tjänsten “minimera uppkomna sopor” eller “design för återbruk”. Eller varför inte av energibolaget köpa energitjänster som bygger på att hjälpa till att minska energiförbrukningen genom att hyra ut smarta och effektiva energisystem och säkerställa att dessa trimmas in på bästa möjliga sätt över deras livslängd.

Samtidigt som respektive deltagare i projektet får incitament att använda mindre, får kunden ett projekt med lägre klimatpåverkan till en kostnad som är samma eller lägre än den ursprungliga budgeten då vi använder färre resurser. Bonusen blir ett projekt som är framtidssäkrat för kommande lagkrav och riktlinjer. I slutändan skapar detta incitament till hållbara lösningar som underbygger en hållbar ekonomisk modell på samhällsperspektiv där invånarna, du och jag, får ett ökat välmående genom en hållbarare byggd miljö, både lokalt och globalt. På detta sätt är vi övertygade om att vi alla får mer av mindre.

Nu tänkte jag skicka med dig en liten uppgift. Hur ser värdekedjorna ut där du arbetar? Hur kan du bidra till att dina kollegor och samarbetspartners premieras av att skapa mer av mindre?

Avslutar med en liten reflektion kring COP26 som i skrivande stund pågår, och de fyra övergripande mål som finns beskrivet på mötets hemsida. Kanske är det bra mål, men tyvärr missar de den stora bilden. Personligen hade jag föredragit ett fokus på att göra mer av mindre istället för mer av mer:

❌accelerate the phase-out of coal  ✅Accelerate the transition to circular business models 

❌curtail deforestation ✅Curtail monocultures

❌speed up the switch to electric vehicles  ✅Speed up the removal of waste in our systems

❌encourage investment in renewables  ✅Encourage less consumption

Läs mer om TenC på tenc.se